När jag fick mitt första jobb som 18-åring försvann alltid lönen helgen efter jag fått den. Var det inte krogen så var det något fräckt till bilen som skulle köpas. Ju äldre jag blivit och framförallt efter jag flyttade ihop med Tina har vi blivit bättre o bättre på att få pengarna att räcka hela månaden även om det fortfarande kan vara lite knapert de sista dagarna före lön. Men vi sparar inget och tänker inte på vår pension även om jag tror att vi båda har tjänstepension.

Vi bor i en bostadsrätt, en tvåa som vi köpte för några år sedan. Vi lånade till nästan hela köpeskillingen men räntorna är låga och vi tror att den har gått upp ganska mycket i värde sedan dess. Men vill vi skaffa barn måste vi ha en större lägenhet, kommer vi har råd med det? Vi har hört att bankerna blivit hårdare med att ge lån och man måste amortera mera.

Och drömmen om sommarhus? Hur går det med den? Vi vill ju resa också – hur skall vi ha råd. Och alla pratar om pensionen. Får vi någon? Det är ju då guldkanten på livet slutligen skall sättas.

Nej! Vi måste verkligen gå igenom våra kostnader. Vad är onödigt? Vad kan vi skippa – mycket känns det som. Börja laga god mat hemma och inte köpa massa halvfabrikat. Inte ha Viasat, Netflix och HBO samtidigt, vi kan ju bara titta på en kanal åt gången.

Men vart skall vi placera pengarna vi sparar? På banken – där får man ju ingen ränta? I morse på morgonsoffan var det med en familj som investerat i aktier och lever på utdelningarna från dessa. Det lät ju supersmart. Men vilka aktier skall man köpa och är det inte mycket risk?

Jag måste också gå in till personalavdelningen på jobbet och fråga om jag har tjänstepension. Känns lite pinsamt att inte veta det men det är bättre att fråga än att inte veta alls.

Detta måste jag ta tag i nu! En sund ekonomi känns ju lika viktig som en sund hälsa om jag vill ha ett långt och lyckligt liv med Tina.